Det var kaos i korridoren! Alla sprang omkring och försökte hitta till sitt klassrum. Papper flög omkring, klackar som klapprade mot det hårda sten golvet, högljuda rop om någon fotbolls match. Allt omkring hindrade inte minnena att tränga sig på och tårar började brända bakom ögonlocken. För ett år sen var det jag och Rebecca som sprang runt som dårar och försökte hitta rätt. Tänk att det redan gått ett år! Jag minns olyckan som att det var igår. Allt blod, alla tårar, dom väsnande sirenerna, allt. Jag höl just på att komma till den värsta delen av olyckan när jag väcktes ur mina minnen av att en kille hade sprungit på mig, och dratat omkull över mig.
" Oj, förlåt " sa han och reste sig upp " Jag såg dig inte " Sen gick han. En av mina klasskamrater, Alex, hade sett hela händelseförloppet och räckte mig snabbt handen och hjälpte mig upp.
" Kan ingen hjälpa en dam i nöd " Han såg att jag himlade med ögonen åt hans kommentar, och flinade.
" Tydligen inte " svarade jag efter en stund med hans fnissande.
" Kom nu klumpeduns, lektionen börjar " sa han och tog min hand och drog mig mot klassrummet.
" Det var väl inte mitt fel att jag inte syns! " Han märkte att jag blivit lite små purken över mitt nya smeknamn, så han vände sig om och kollade mig i ögen
" Du syns visst! Om du inte syntes så skulle ju alla tro att jag var knäpp som står här och pratar med luften " Jag kunde inte låta bli att le åt ha och hans tankar. Jag gick med honom och satt mig på min plats, tog fram mitt ritblock och geografi boken och började måla min fantasi värld.
Så första inlägget, och första delen av min lilla berättelse. Det kommer snart mer av samma berättelse och sen när den är klar så ska jag skriva om något nytt :) Ha det bra till nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar